Spetember.

Hej! Efter att ha blivit kvar hemma i Alfta ett bra tag i sommar är jag nu tillbaka i Linköping. Jag kollapsade helt enklet, det blev för mycket på en gång och i och med att jag har min tinnitus och tidigare stressat så blev jag extra känslig. Jag känner mig fortfarande livrädd över att ha flyttat hit, allting är nytt och man känner sig ensam och undrar typ vem man är haha. Lite identitets förvirring. Allting som man tidigare är van vid, en stad man känner innan och utan, vänner och folk som man vet vart man har. Det band som man skapat runt om sig, plötsligt har man inte ett sådant band utan man börjar skapa sig ett nytt. Väldigt läskigt just nu såhär i början tycker jag. Är fortfarande ganska utmattad och slut i mitt sinne. Detta ger väl med sig sig så småning om. Man flyter in på något spår.
 
Imorgon börjar jag skolan. Jag började först studera engelska på universitet, på grundnivå, men det visade sig vara mycket tuffare än vad jag trodde och när det är en frikurs så blir man mer ensamstående när det gäller plugget och det blir inte lika socialt. Så nu har jag valt att studera på folkhögskola istället, vilket känns mycket bättre. Jag har alla betyg från gymnasiet, men det känns som ett skönare sätt att plugga på och en annan typ av gemenskap. Skolan ligger i en lugnare miljö och man studerar i lugna miljöer. Det passar mig mycket bättre. Jag har min tinnitus som påverkar mig så jag behöver lugnt runt om kring mig. Även om jag gillar att när det händer saker och ha tempo, så inser jag att lugn är ett måste. Men jag vill att det ska hända saker, annars blir det ett konstigt stop. 
 
Jag är i alla fall sugen på att pugga nu efter att ha jobbat på ett tag. Det känns inte just nu som att jag kan varva ner, eller jag är snarare rädd för att jag inte kan. Jag tror jag är rädd för vad jag ska känna då, men det kanske bara känns bra så varför vara rädd då? 
 
Det känns som att jag har så mycket att skriva om, men jag kan ju inte sitta här hela kvällen. Det känns typ som när man träffar en kär vän och man har så mycket inom sig som bara vill bubbla ut så bubblar det nästan över. Man behöver liksom hejda sig lite grann. 
 
Så jag får säga hejdå nu. 
Allmänt | | Kommentera |

Sommar.

Det blev en sommar i Linköping för min del. Vem kunde tro det? Det känns bra trotts att jag saknar ihjäl mig efter mina grejer och folket där hemma. Jag hyr i andra hand av min fina vän. Det är verkligen en omställning att flytta och speciellt så här långt till en stad man aldrig har varit i förut. Själv dessutom. Herregud vad tar jag mig till egentligen haha?? Måste säga att jag tycker jag är en ganska tuff. För det är verkligen ingen lätt match. Även om det också är sjukt kul och härligt! Allt nytt folk man så småning om kommer träffa. Igår fick jag äntligen internet, som jag längtat. Har kännt mig sjukt handikappad och ännu mer ensam av att inte ha det. Det är ju lite galet egentligen att där är så, samtidigt som det ju såklart är en fördel då man kan dela med sig av allt som händer till familj och vänner. 
 
I slutet av helgen drar jag till Stockholm för på måndag är det konsert med: RIHANNA! ;) Jag kan knappt fatta det att jag ska få se henne! Det är helt galet! Ska bli så jäkla kul! 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

2016

Nu är det 2016. Det senaste året har det känts som att tiden bara rusat iväg. Som en hal orm in mina händer och jag kommer springandes efter och fummlar. Allting bara rullar på och jag själv hamnar långt efter. Tillslut kommer allt ikapp en och då vet man inte hur man ska hantera allt. Därför har jag bara sökt efter något/någon slags trygghet som kan döva och täcka över alla känslor. Så att jag ska slippa hantera dem eller ta beslut. Men det funkar inte så. Detta år ska jag lyssna på mig själv först. Det spelar ingen roll vad det gäller eller vad folk tycker. Jag måste funka för allt annat ska funka. Klyschigt men det är sant. Så sant. Jag har brottats med mycket 2015, mycket som jag inte förtjänat. Mitt självförtroende fick sig en regäl dipp. Det vissa folk inte föstår är att du kan inte veta hur en människa är förrän du verkligen tar dig tiden till att se efter, noga. Se in på djupet. Det tar tid. Men tid är det många som inte har nuförtiden. De som tror sig ha tid, de har inte tid. Många är så upptagna av sina egna liv, vissa vet inte ens om det. Jag är inte heller oskyldig till det, det vet jag. Det är mänskligt att ibland fastna i det. Men tänk vad mycket tid man skulle få om man sket i alla borden och måsten. Sket i att allt ska se så perfekt ut på ytan. Bara sket i det. Gjorde det man kände för istället, det man känner för djupt inne i hjärtat. Om man bara sket i vad alla tycker och tänker och bestämmer sig för att göra och ta reda på saker själv istället. Vara som man är och låta alla andra vara sig själv fullt ut också. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att lyssna på sig själv. Men jag ska göra mitt bästa detta år och hoppas på att inspirera andra också. Jag ska göra mitt bästa att oavsett vad, lyssna på MIG först. Det är då livet blir till magi. 
Upp